Under fyra dagar i oktober 2015 var vi 20 medlemmar i Pro Venezia som gjorde en resa till Venedig och Veneto under ledning av vår ordförande Hans Lepp. Redan vid ankomstdagen fick vi smaka på den venezianska vardagen – acqua alta. Med blöta skor och strumpor besökte vi det anrika sidenväveriet Bevilacqua vid Canal Grande. Bevilacqua har vävt siden för Stockholms slott, för Stockholms stadshus och för flera kyrkor i Sverige. Vi besökte också UNESCOs kontor där vi fick en orientering om deras verksamhet vari ingår sådana projekt som Pro Venezia stödjer.
Nästföljande dag besökte en del av oss Biennalen och för dem som inte varit i Venedig tidigare ledde Lars Gundberg och Hans Lepp en kort stadsvandring med San Marco (under vatten), Frarikyrkan och Scuola di San Rocco. På kvällen var hela gruppen inbjuden av Sveriges konsul i Venedig, Vittorio Bonacini, till en magnifik middag i hans Hotel Continental vid Canal Grande.
Dag tre och fyra följde vi i spåren på en av de mest inflytelserika arkitekterna genom tiderna, Andrea Palladio (1508-1580), vars arkitektur baserad på symmetri och proportioner med starka klassiska inslag fått efterföljd i hela världen. Vi lämnade därför Venedig och besökte med buss flera av Palladios villor: La Malcontenta, Villa Barbaro och Villa Emo. På kvällen anlände vi till Vicenza där vi tillbringade de två sista nätterna. Nästföljande morgon vandrade vi i den gamla stadskärnan och besåg flera av Palladios praktfulla byggnader, däribland den magnifika Teatro Olimpico, och dessutom Palladiomuseet. Efter lunch besökte vi Palladios mest berömda mästerverk Villa Rotonda och avslutade dagen i contessa Camerinis Villa Montruglio med vinprovning. Avskedsmiddagen åt vi på en charmfull liten trattoria ute på landet, mycket glada och nöjda efter en fantastiskt innehållsrik och trevlig resa.
Alberto Bevilacqua, dagens VD i det trehundraåriga familjeföretaget, visar oss med stolthet de magnifika sidentyger som fortfarande vävs i vävstolarna från 1800-talet. Bara 30-50 cm om dagen hinns med så tygerna blir inte billiga – men så vackra…
Den japanska paviljongen på Biennalen – nycklar, garn och en båt, fascinerande. Cafeet på Biennalen är som en installation i sig.
St Marcusplatsen under vatten med utlagda spänger. En av dem som bidrar till vattenproblemen.
Vår charmante middagsvärd, Sveriges konsul i Venedig, Vittorio Bonacini (t h) i intensivt samspråk med Hans Lepp och Charlotte Brunnberg. Efter middagen – vår ”egen” kanal i nattligt regndis.
Hela gruppen framför Villa Barbaro. I en närbelägen ombyggd ladugård serverades en härlig charkuteri- och ostlunch med lokala viner.
Teatro Olimpico, världens första inomhusteater, ännu ett av Palladios mästerverk. Kulisserna ger en stark djupverkan – men skådespelarna får inte gå in bland dem, då förstörs effekten. Utsmyckningen är praktfull med skulpturer i mängd och härlig takmålning.
Vi nalkas Villa Rotonda där vi får en utmärkt guidning men inte får fotografera inomhus – det är en privatbostad! Villa Montruglio där Contessa Camerini måst resa bort men bett sin svägerska att guida och bjuda på vin och tilltugg.
Tack och farväl Venedig – för denna gång.
